Om personhistoria.
Personliga levnadsöden har en märklig dragningskraft. Redan som barn fängslas vi av berättelser om enskilda människors liv. För många av oss håller intresset i sig livet igenom, även om det ändrar djup och karaktär allt eftersom åren går.
Biografier ligger högt på listorna över försåld och utlånad facklitteratur. Under en period var denna genre sedd över axeln av den vetenskapliga forskningen. Idag har forskarna åter börjat intressera sig för individernas, ”aktörernas”, roll i samhällsutvecklingen. Det innebär inte att man bortser från den samhällsstruktur och den tidsanda som ”aktörerna” var en del av. Samhället och individen påverkar ömsesidigt varandra och man kan inte bortse från någondera. En individs handlingar blir obegripliga om man inte ser dem i ljuset av sin tids förhållanden. Å andra sidan blir en historieskrivning utan individer ofta ansiktslös och svårtillgänglig. Historien speglad genom individuella öden är betydligt lättare att ta till sig.
Personhistoriska samfundet har därför envetet hävdat att personhistorien bidrar med oumbärliga pusselbitar i de mönster som läggs inom alla historiskt inriktade discipliner.
Det lager av kunskap om individer, som samfundet genom sin mer än hundraåriga utgivning av Personhistorisk Tidskrift skapat, är en oskattbar tillgång för såväl forskaren som den intresserade allmänheten.